Det vi inte förstår  — och hur det förändrar allt

Det var svårt att förstå vad som hände... Jag var för upptagen med att anpassa mig. Jag var snäll. Jag höll mig lugn. Jag navigerade konflikter som en fredsmäklare. 

Jag trodde att det var vem jag var. Den som skulle förändra genom anpassning. 

Det var det inte. Det var vad mitt system lärt sig, för att hålla mig trygg.

Våra försvarsreaktioner — inte karaktärsdrag utan överlevnadsstrategier

De flesta har hört talas om kamp- och flyktresponsen. Färre känner till att vi människor också kan frysa — stänga av, bli stilla, dra oss tillbaka inombords — eller foga oss, bli mjuka och tillmötesgående på ett sätt som inte alls speglar vad vi egentligen känner eller vill.

De är inlärda mönster som följer med oss långt in i vuxenlivet — in i arbetsplatser, relationer och möten med vård och stöd.

Det som förändrade allt för mig var när jag förstod att mina reaktioner inte var personlighetsfel. De var svar. Inlärda, begripliga, en gång nödvändiga svar på en situation som krävde dem.

Vad vi missar när vi inte förstår det här

Tänk på personen som alltid är trevlig på mötet, aldrig klagar, verkar nöjd med allting. Vi belönar det. Vi tycker om det. Men ibland är den snällheten ett försvar — en person som lärt sig att inte ta plats, inte säga sitt hjärtas sanning, för att hon en gång fick lära sig att det var farligt att göra det. 

Tänk på personen som blir tyst. Som får en tom blick, verkar ointresserad, svarar i enstavningar. Vi kan känna oss avvisade. Ibland tolkar vi det som ointresse eller ovilja. Men den personen kanske befinner sig i ett frystillstånd — ett  inre system som stänger av för att det är överstimulerat.

Tänk på personen som presterar. Som är perfekt förberedd, aldrig gör fel, pratar intensivt och är svår att landa. Kanske är det en persons sätt att fly från inre obehag — att hålla sig i rörelse för att slippa stanna upp. 

Och tänk på personen som höjer rösten. Som hotar om konsekvenser, tar plats, verkar vilja dominera. Vi kan känna oss hotade — och reagerar med att dra oss undan eller ta tillbaka kontrollen. Personen lever kanske i en inre värld som lärde henne att den som är störst och högst vinner, och att enda sättet att ha ett värde är att "vinna." 

Vad det förändrade för mig som professionell

När jag förstod mina egna mönster började jag se dem överallt — inte som problem att lösa utan som berättelser att förstå. Hela mitt arbete förändrades. Inte metoderna i sig, utan linsen jag såg genom.

Jag slutade fråga vad är det för fel på den här personen och började fråga vad kan ha hänt den här personen, och vad lärde hon sig av det?

Det är en liten förändring i ord. Det är en enorm förändring i möte.

Om sorgen vi glömmer

Det finns sorg som vi alla kallar för sorg. Förlusten av någon av betydelse i vårt liv. Det finns även en sorg som sällan får namn. Komplicerad sorg. Sorgen över det vi inte förstod i tid. Över år vi levde i mönster vi trodde var oss — men som egentligen var skydd. Över relationer, situationer och val som hade sett annorlunda ut om vi haft tillgång till den här förståelsen tidigare.

Den sorgen är verklig. Den är inte svaghet. Den är en effekt. Och den påverkar oss — ibland hela livet — om den inte får bevittnas. På korrekt sätt. Av den som förstår och vet vad som krävs. 

Sorg- och traumamedvetet bemötande handlar inte bara om att förstå de vi möter. Det handlar även om att förstå oss själva tillräckligt för att kunna vara genuint närvarande — utan att projicera, döma eller missa det som faktiskt pågår. 

Därför finns den här utbildningen

Inte för att göra dig till terapeut. Utan för att ge dig en karta — över mänskliga reaktioner, över sorg och trauma, över det som händer under ytan i de möten du redan befinner dig i varje dag.

Förståelse förändrar bemötande. Och bemötande förändrar människor.

Vill du veta mer om utbildningen i sorg- och traumamedvetet bemötande? Läs mer och anmäl dig här.

Av Jenny Berg